Livslängdskoefficienten inverkar på pensionsbeloppet

Människorna lever i genomsnitt längre än tidigare. Således betalas också pensioner under en genomsnittligt längre tid än tidigare. Med hjälp av livslängdskoefficienten anpassas månadspensionen till den ökade livslängden. Då den genomsnittliga livslängden ökar, inverkar livslängdskoefficienten, som fastställs av social- och hälsovårdsministeriet, minskande på ålders- och invalidpensionernas månadsbelopp.

Genom att arbeta längre kan du tjäna in en större pension. Fortsatt arbete slopar emellertid inte själva livslängdskoefficienten. Livslängdskoefficienten beaktas i den pension som i sinom tid beviljas även fastän du valt att fortsätta arbeta en längre tid. För personer som är födda exempelvis 1948 minskar livslängdskoefficienten den intjänade pensionen med en knapp procent.

Livslängdskoefficienten bygger på riktåldern för pensionen

För varje åldersklass skulle man kunna fastställa en så kallad målsatt pensionsålder. Den uppskattas utifrån den förväntade livslängden. Den målsatta pensionsåldern är den ålder fram till vilken man önskar att var och en arbetar. Då du går i pension vid din målsatta pensionsålder har du kompenserat den minskning som livslängdskoefficienten orsakar i din pension. Med hjälp av livslängdskoefficienten motiveras du således att arbeta längre, ända fram till din målsatta pensionsålder.

Livslängdskoefficientens inverkan på ålderspensionerna

Du kan gå i ålderspension efter eget val vid 63–68 års ålder. I pensionen som beviljas tillämpas livslängdskoefficienten som fastställs enligt ditt födelseår. För en enskild person är koefficienten densamma oberoende av om pensionen börjar genast vid 63 års ålder eller senare. Livslängdskoefficientens inverkan på den egna pensionen kan kompenseras genom att stanna kvar i arbetet längre.

Livslängdskoefficientens inverkan på invalidpensionerna

Alla klarar inte av att förlänga sin tid i arbetet av till exempel hälsomässiga orsaker. Då det gäller invalidpensionerna tillämpas därför livslängdskoefficienten endast på den intjänade delen av pensionen. Som koefficient används då livslängdskoefficienten som fastställts för det år när arbetsoförmågan började och inte koefficienten enligt personens födelseår. På så sätt är den koefficient som tillämpas mildare än koefficienten enligt den arbetsoförmögnas födelseår. Livslängdskoefficienten tillämpas inte på pensionsdelen för den så kallade återstående tiden inom invalidpensionen.